Somliga bär på cyniska tankar
ingen hör hjärtat som bankar
Döden ses i fjärran vinka
befrielsen ses blinka

Självförtroendet dog i sjukdomens smärta
kanske ses glädjen i korsets trycksvärta
Vem vet vad du finner på andra sidan
inte kan de bli värre än samhällets baksida

Kollektivet har sett sina bästa dagar
nu är det ingen som törs klaga
Karriärer ser saker i sedlar som talar
därför behövs folk som betalar

Förr byggdes välfärden upp tillsammans
nu raseras allting av glans
Kvar blir de som inte är sjuka
lyckas bra om samvetet vägrar mjukna

Ursäkter hörs inte från vuxna
hur ska barnen då lära sig läxan
När argumenten inte är konkreta
blir det i luftslottet du för evigt får leta

Ansvar försvinner från allas lista
lägre löner blir svårare att dissa
Allt mer pengar läggs i Djävulens kista
och nutidens melodi utbrister

Ja jag vill leva jag vill dö i norden
utsatta människor kastar sig in i självmorden
De som har, beklagar sig
de som inget har, mördar sig

Sverige har dött
nu är det inte längre politiskt rött
Men ändå blodigt rött
av tårar blött