Först är man villig
att hjälpa arbetaren frivilligt
Sen blir man kritiker
och sen politiker

Men strax stoppas man
av sig själv självmant
Man blir girig och högfärdig när man släppts in till makten
man blir omöjlig, men inte för sig själv, man lär sig älska sin självupptagenhet

Sedan börjar lögnerna
som används för att döda samvetskvalen och uppfylla kraven från nya kamraterna
Och i sin självgodhet
ser man inte sina forna rösters underlägsenhet

För man har smittats av makten och härligheten
nu finns inte plats för sanning, empati och givmildhet
Man har blivit en äkta politiker
där man säger något, men tänker: “sköt dig själv, var inte uppriktig”

Om man sen råkar illa ut och får bära hundhuvudet
för någon sanning som läcker ut
Så pensioneras man oavsett ålder
med ett fallskärmsavtal starkare än den starkaste guldådern