Jag önskar så att jag kunde tala om för någon hur mycket du betyder för mig. Du finns hos mig i dina melodier och du finns där överallt och ingenstans. Du skymtar förbi på tv och du tar mig hem igen. Kungafamiljen är uppklädd i guld för din skull och du tackar ödmjukt för applåderna- Hem till den trygga tevesoffan med hallonbåtar och skratt. Jag tänker på dig ganska ofta och hoppas att du kan sätta alla de där jobbiga journalisterna på plats när de vill veta för mycket om nåt de inte har ett skvatt att göra med. Du tar mig 15 år tillbaks i tiden.

En liten lapp- kanske en artig inbjudan från din mamma- men vi missade dig med fem minuter. En enkel thaimiddag på en krog om hörnet. Inte särskilt fancy. En storslagen lapp. Din lapp med ditt telefonnummer hos henne. På väggen. Det var inte som jag trodde. Du var hennes vän. Inte hennes pojkvän. Du var hennes vän. Jag som satt bredvid och såg hur ni log åt varandra.Inte var jag med när ni viskade om kvällarna eller åt frukost hos varandra morgonen efter. Min ni fanns alltid där vid min sida fast långt borta.

Det går några år och jag får höra dig live. Storslagen kyrka. Fin ceremoni. Alla viskar. Hon kommer bli något stort en dag. Hon som viskar har rätt. Du blir något stort. Du tar dig till andra kontinenter och hon som du är vän kämpar på för att också lyckas. Ni lyckas på varsitt håll.

Jag minns bara den där dagen när hon puttar fram mig till dig. Hon säger att här är hon och hon är också bra på att sjunga precis som du. Du tittar på mig med en avmätt blick. Hälsar vänligt men inte överdådigt och inte för lite heller lite som om jag vore obetydlig. Kanske vet du att jag existerar på håll. Jag vet att du är hennes vän och att ni har roligt tillsammans. Jag får din autograf i julklapp. Om jag skulle ha den på väggen skulle alla retas. Jag gömmer dig i garderoben för att jag inte vill riskera din integritet.

Din parfym. Jag får den. Med ditt namn på men jag har den bara i smyg när ingen ser. Du luktar gott. Som parfymen. Som mina minnen av hemma. Men aldrig att någon skulle förstå hur det hänger ihop. Du är riktig. Du finns inte bara i tidningen. Du finns i min fasters kök med ostämd gitarr. Du finns på Spotify och på bilreklamen. Alla som säger att de känner dig.

Har de hört dig sjunga på riktigt? Har de fått sitta framför dig i kyrkan. Har de fått sett din blick när du skrattar på riktigt utanför kamerorna..
Har de fått sett hur glad du blir av henne när ni kramas?

Dagen kommer . 15 år har gått och du finns där. Ingen vet hur eller varför du är där. Talet. Jag frågar dig om lov. Du säger ja. Vi är 2 cm ifrån varandra och hon sitter där borta 2 m ifrån oss och är vackrare än någonsin.

Toalettkö. Alla retas. Alla säger att ska du inte ställa dig i kön nu med blinkningar. Du ställer dig i kön. På sidan. Hon är artig och släpper dig in dig med en vink. Parfymen igen. En annan parfym. Kanske mer exklusiv. Kanske din egen. Kanske från Dolce Gabbana. Den luktar sommar och den är din. Min egen parfym är obefintlig. Den är för dyr egentligen och gömd längst ner i väskan.

Kvällen blir dag och det luktar sorgsenhet och desperation i luften men alla är glada för att de får vara med på hennes fest. Du finns där och ditt väsen smittar av sig på festen. Ingen vill gå hem. Talet snurrar. Tänk om jag inte gjorde rätt. Tänk om du blir sårad och tänk om hon som är vacker ikväll känner sig åsidosatt. Får ändlösa applåder. Alla dunkar mig i ryggen men kanske ingen fattar mer än du. Du tittar på mig länge. Jag blir nervös. Tack- jag funderar på att bli poet. Alla skrattar. Inte du. Du tittar på mig länge. Blåser din rök i ansiktet på mig.
-Gör det! Kör på! Om du är arg ledsen glad eller skämtsam får vi aldrig veta. Det är det som är din storhet. Du går din egen väg och du är också den som har vettigast kläder på dig när det blir kallt. Jag springer omkring i en illblå prinsessklänning för att blidka faster med samma färg. Är jag mig själv eller härmar jag bara hon som är vackrast ikväll. Jag vill fråga dig men du har så hög stjärnstatus att jag inte vågar.

Mannen. Full. Är det som i Blues Brothers? Han som vill göra sig lustig. Du svara allvarligt på frågan. Ja det är det faktiskt. Jag vill sjunka genom jorden. Vill inte finnas. Sätter mig längst bort. Du skriver fina brev till hon som är så vacker. Du lägger all energi på lyckönskningar och alla som går förbi vill snoka efter din handstil. Jag ser hur du längtar lika mycket som jag efter en kram. Du får en. Ni är fina tillsammans och sen pratar du med min faster och min farmor som inte ens vet att det är självaste dig hon pratar med. Hon säger det dagen efter. Att du var här till den unga snälla tältkillen som bara tar ner tältpinnarna. Att du var här. Och han ler lite roat. Men det är ju sant.

Nej nu tycker jag nog att du behöver ta lite medicin säger någon. Alltid är det så. Jag kan inte längre prata om er. De tror inte på mig när jag säger att ni finns. Hittar på att hon är statist och att du som var på hennes fest inte är du på riktigt utan en inhyrd stunt. Hon som har pratat med mig en hel kväll utan att avslöja att hon jobbar med film. Jag som gav henne tips om hur hon skulle fota i mörker. Hon som längtade hem till sina barn och inte fick sova....
Längtar hem. Vill sova. Men minnet av dig och hon den vackra kommer alltid finnas kvar som doften av hav och din sommarparfym...