Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som liten

Det var en tid som jag knappt har något minne/av/ jag kan ha glömt det med avsikt för friden i mitt inre/som redan dömt/mig,jag finner/inga svar/för,det finns inget kvar/
Det känns som jag drömt/allt/kan inte se vad det verkade/vara för saker/bara en kall ström/som stärkande/ kom till mig i hatet/så jag ville/ inte mer, nej, en liten kille/som kämpande/ i kloaker/
Det var mitt/och på lång sikt/blev det en hjälpande/plikt/som aldrig gick/svältande/naket/utan fick/sitt/som den käkade/för den goda smaken/så,så har det varit herr konstapel/
Men psykologer/och läkare/kunde inte vara säkrare/på dom diagnoser/dom gav mig på löpande/band/i det sökande/efter något som inte fanns/ett nötande/ som pågick konstant/det, det var min barndomsromans/




Fri vers av Vincento
Läst 389 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-12-15 15:57



Bookmark and Share


  Staffan Nilsson
Vackert - om jag få säga så - om trauma.
"barndomsromans" är ett välfunnet och skakande uttryck för det

2017-12-20

  MalinGlesing88
Det blir frågetecken när jag gör smileys .. skumt
2017-12-18

  MalinGlesing88
Fan va bra. Kan relatera ????
2017-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Vincento
Vincento