du sitter i ditt hörn
fastnad som en repig skiva
vi skrapar ihop små stoff av dun
med darriga handflator
håller kanske samman mer än
men inte längre dina händer
med feber vidrör du molnen

det var inte du
här ensam i nätter på dagen
med svettiga armar om

du var aldrig på riktigt
vi är skärvor nu
mellan två landmassor finns havsgap

som du sa
Rödby-Puttgarden
och du låter alltid

någon med hud
någon med ögon
någon med blod


det är en skenmanöver
du kommer att bli så uttråkad
jag känner dig bättre
än du själv gör

porten till innergården öppnas om kvällen
utanför allt finns ett stort tomt slukhål
man måste ner där
det är allt världen är

du sitter i ditt hörn fastnad i tiden
i tystnad, utan soundtrack
ain't no sunshine when she's gone
som en repig skiva

som jag minns det
när du var arg

glansiga ögon på vinklad höft
stenar faller nedför fingrar
mellan husen ekar

smattrar hjärtan nedför husfasader