från luften ser jag hur gatorna bli artärer
de pulserar
lyser
och är brinnande av liv.
jag gömmer inte den jag är
jag bara existerar
lite tystlåtet
nästan ohörbart för omgivningen
då jag blir som ett neutrum

ibland vill jag synas, SÅ HIMLA MYCKET
jag önskar jag hade modet att se folk i ögonen
tankar finns på att fly iväg igen
har inte ens landat.
men jag vill vara någonstans där jag vågar
existera