Mörkret sveper in juldagen
Bussen lämnar ändstation
De röda lamporna
Ser ut att blinka i det täta duggregnet
Jag och min pälskling vandrar medans jag smygtittar in
där julsånger blandas med skratt
Livets sidor
Livets tydliga skillnader
Lyser
Än starkare

Du kysste min kind innan jag gick ut, och sa
Helen lades in på hospis igår
medvetslös
Hon besökte mig inatt innan jag visste

I regnet ringde bror och sa
Jag orkar inte mer nu
Hon har druckit sedan i tisdags
Barnen vill inte se henne

Regnet känns som en blöt filt i ansiktet
Din kyss rinner bort i mörkret
Vandrar vidare mot
ett hus där förnekelsen tagit över
Där narcissism skapat en värld där alla ses som ovärdiga honom
Med en självkänsla som målar sanningar med penslar på dukar
Som bara han kan se.

Möter grannens flickor i vita kalasbyxor å vinröda sammetsklänningar
som vill klappa pälsklingen
Mormor å morfar kommer till oss snart med klappar å kramar

Denna timme
Denna juldag
Slår den nära verklighetens tydlighet hårt
Jag tänder brasan
Cognacen värms i mina händer
Helen får mina tankar.