Det är sen kväll, årets sluttramp
Hannukah, Saturnalia, Jul, Vintersolstånd-
kärt barn har många namn
säger ett svenskt ordspråk.
Rakia river sönder vardagens lapptäcke,
visar upp såren därunder.
Jag och min bror sjunger ut på albanska
fulla av saknad, nostalgi, exil-
i våra sånger är ögon stjärnor med svans,
bröllopsringar tas aldrig av
och förrädare dör en ond bråd död
tusen resor värre än förrådda hjältar-
sångerna river upp med tung hand
allt som tiden omtänksamt sytt ihop
med synål och tråd.
Vi låter såren luftas
och häller tobak och raki på dem,
som hjältarna gör i gamla berättelser.
När vi vaknar dagen efter
är lapptäcket åter på plats, omsytt.
Smärtan där sångerna rivit upp såren
kallar vi bakfylla.