Jag tänker på mig själv för ett år sedan. På den svaga, vilsna, allvarliga personen jag var då. Så ovetande om hur modig hon skulle behöva vara, och hur mörkt det skulle bli. Och jag viskar till henne:

Livet kommer göra dig lycklig.

Du kommer återerövra dig själv, varenda millimeter. Du kommer skratta om tisdagsmornar. Du kommer våga bli kär igen. Din blotta uppenbarelse kommer få folk att lysa upp. Du kommer inte behöva diska på veckor. Du kommer komma in på en skitsvår drömutbildning. Din tillvaro kommer bli din egen.
Och darling, som du kommer dansa.

Men först,
måste livet göra dig stark.