är det ljuset som återvänder eller luften vit av snö
ändå en ny början
det gamla hänger efter och håller mig tillbaka
trots att jag glömt allt
vilken underlig vandring det här livet är
hur mycket frihet har vi och hur låsta är vi av den förutbestämda formen
förförståelsen och DNA-kedjans fotboja
jag har sparkat så länge och skrikit 
resignerat och farit upp i panik
lärt mig acceptera
nu pulsar jag genom minnenas snö och anar en ljusning
som alltid 
det kan vara glömskan där framme
för det finns väl inga lyckliga slut?