föddes på ett skeppsberg i krigshärjat hav
kaptenens frånvaro lärde mig att överleva
när land var nått skakade marken ännu
trots att stormen hade stillats

efter att ha kravlat över klippor med förhårdnade händer
inbillat drunknande i självskövlande flodvågor
syntes skogens lummiga bryn

i dess mitt
där fann jag min jämvikt
nedbäddad i mjukgörande örter
smidbar till ett svärd av järn riktat mot Plutos position

i min vänstra hand
ur den oansenliga fläcken i himlavalvet
landade liv och död i samförstånd