Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland undrar man varför man ska behöva lida så. Och då kan tankarna vandra fritt och hitta på. En revykuplett.


Klinisk filosofi över lidandets syfte



Varför skulle jag finnas?

Finns det nå\'n mening med att plågas så här?



Är jag ett instrument där man ser

hur känslornas stormar går upp och ner?


Läser nå\'n av mig?

Mäter de? Gör de upp nya kalkyler?


Vad ger jag för utslag?

(Utom pinsamma nödrim med flera daktyler... )



Finns det ett syfte

med att slitas i bitar?

Formulera det då, era vetenskapsskitar!



Kan jag gå sönder på tusentals sätt

eller ter sig fragmenten lika?



Nu blev det lugnt en stund.



Kanske gick dom på fika.




Fri vers av Mariabjörkman
Läst 441 gånger
Publicerad 2006-06-03 04:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mariabjörkman
Mariabjörkman