Nu går hon ner längs slänten
månen ligger nära
som ett skimrande skal,
ett övergivet fågelbo
omsorgsfullt vävt av tunna kvistar
fjolårsgräs, timmar av dagsljus
hon står träd vid älvbrinken
låter vilsna fågelungar
kura rede mellan hennes horn
och hon viskar:
skriv en tyst sång
att nynna när jag gått
bädda åt mig i dungen