Det har gått två eller tre dygn nu
(men det känns som en förbannad evighet)
du har inte hört av dig
varken lyssnat eller läst
och jag har inte heller svarat

- Det ska tydligen vara så -

Magen värker emellanåt
innandömet vill hellre ligga på golvet
jag tycker mig känna sparkar ibland
(inifrån)
fastän det knappt borde kunna vara möjligt

- Det ska tydligen vara så -

Jag ser dig framför mig
nästan konstant
både när jag blundar och tittar
och du liksom sitter där
kutryggad framför datorn i din ljusgula t-shirt
med ett gråspräckligt, avlångt hår i en lila snodd

- Det ska tydligen vara så -

Jag ser att du loggar in ibland
enbart därför förstår jag att du är vid liv
fastän det frodas av skadliga känslor
och än mer sjuklig längtan i mig
i det öppna, infekterade hål som en gång
var något att kalla mitt inre

- Det ska tydligen vara så -

Och jag skulle kunna både träna och svälta bort
en tredjedel av mig själv
inte bara för att jag vantrivs i mitt fängelse
utan för att en gång för alla
bevisa för dig
(och enbart dig!)
att all världens manliga befolkning aldrig kommer att springa efter mig
när flubbret är borta
att jag istället springer in i dig

- Det ska tydligen vara så -

Din fina, fina jävel!