Djävulen gömmer sig.

Inte alls. Hen finns framför dig och bakom dig.
Utanför och innanför. Ovanför och under dig.
Hen visar sig i lättjan. När du sliter allt för hårt.
Hen står där och flinar när du inte säger hur du mår.
Hen gillar inte människor som kan be om förlåt.

Djävulen gömmer sig.

Inte alls. Hen står där med sitt reumatiska finger och pekar.
Mot saker och stunder utan doft, smak eller temperatur. Tomma tankar och döda drömmar som känns mindre än ett nu fullt av ljud. Djävulen är inte lömsk. Hen är ofta väldigt tydlig med vad du får och vad du väljer bort.

Det känns i det som ömmar.