Fast i en loop, det är vad vi är. Ständigt jagandes vår egen svans i en cirkulär dansande rörelse.
Vi har inte lärt oss någonting.
Inte att söka bortom oss. Inte att släppa in nytt - städa ut gammalt. Inte att den där svansen, den får vi aldrig fatt i.
Jag hade ju en vän för länge sedan som blev nazist. VAM hette de då - nu heter de någonting annat men de har samma tankar, samma kläder och samma ord. han sökte ideligen efter likasinnade på torg, i tidningar, i pamfletter med brinnande ord som lät likt Julia Ceasar eller Tord Modén i en gammal pilsnerrulle.
Alltid någon som tyckte lika, aldrig någon som sa emot. En evig repetition, en oändlig jakt på den där uslingen till svans.
Det är så mycket enklare nu, så mycket mer bedrägligt.
Att hitta likasinnade. Ja, galningen med plakat på magen - han som stod i gathörnet och sa att Jesus kommer så skynda er att göra bot för av oklar anledning är han djävligt arg - han hittas idag av galningar över hela världen.
Är bara galningarna tillräckligt många så är de inga galningar längre. Öar av vansinne blir till kontinenter av idioti.
Vem var det som kom på att det var en bra idé att alla ska höras?
Alla frågor som ställs via algoritmer för inte oss närmare. De för er närmare. Närmare dem som redan är som er. Vi klumpas ihop och klumparna förs isär.

Världen kränker mig. Jag känner mig inte längre delaktig och vill bara stå utanför. Det är tur att jag inte är 19, har en pistol och bor i utanförheten - för då hade jag nog skjutit, troligen mig själv för någon annan har jag inte rätt att vara arg på.

Men det är klart. Dinosaurierna tittade säkert också upp mot himlen och fnös föraktfullt åt det där nya ljuset som lös så modernt mot natthimlen. Större och större blev det också. Och vem hade kommit på en sån urbota dum idé som att sätta en svans bakom ett ljus!

Jag trycker på "Spara och publicera" och släpper iväg mina ord - som en tyst fjärt - rakt ut i den eter jag avskyr. det är tur att jag inte är 19...