Tänker man efter har det på många sätt varit som en film.
Om femton år kommer den bli sedd som en kultfilm.
Den där filmen om livet i inrökta lägenheter och på barerna kring Möllevångstorget.
Ja, den gamla rullen om ungdomens
hopplösa ångest och hejdundrande kärleksaffärer.
Falcon och Lucky Strike, skottlossningarna och tiggarna,
technon och drogerna, parkerna och mornarna,
humanahipsters och punkarna, vännerna på stolarna intill.
Filmen om möllan och allt vi gjorde här.

Och man kommer skratta, gråta, spola tillbaka och pausa,
titta gång på gång på åren i slutet av 2010-talet.