Åkern är som ett kvadratiskt fält, en affär, som
som mäter och äter av i vindar kors och tvärs.
Det är här ekvationerna finns, vilket bönderna
inte bryr sig så mycket om, däremot om säden är frisk
och kan ge bröd. Matematik för dagen.
Här kan man ana sig till himlen och Gnottsjön
ett stenkast från Linn, där hon bor i en stuga.
Här har det skett någonting ont som ingen vill
prata om, men som Linn så gärna skulle vilja
avslöja som ett brott, men som polisen har förklarat
med rubriceringen oegentlighet. Utan bevis kan man
inte fastställa varken dödsmotiv eller förlopp.

Anna hade plötsligt trillat i sjön utanför Svenljunga.
Hon var något över 70 år och hade kommit till
åren med sina krämpor. Redan som tonåring
hade hon visst en reumatisk feber om vintern,
men det var det ingen som visste eller ville tro
på. Man vill så gärna att folk ska vara friska.

Blev inte Anna knuffad i sjön?

>>För mig är det nästan självklart att det låg
en bödels hand bakom detta dåd. Om han drev
henne till det med sin hönshumor eller kanske
ännu värre al- quaida redan på Kennedy airport,
om han var handfast?>>

Linn är övertygad, och så kommer hon att tänka
på en väninna som inte var bra mot Anna.
Väninnan Zara hörde till en annan socialgrupp.
Nära släkting till Iglesias, sådana portugiser och
brasilianare kan man inte lita på. Rena drogindustrin.
Nivån hos denna tjej var väldigt låg, vilket hennes
filmsmak om en förgiftad ung flicka också tyder på.
Jag hade en annan smak, Thomas Mann, Flaubert.

Hennes steg är jämna och hennes ben är
som vårens växtblad. Piggnar till när ljuset
åter förgyller det vi gör med gladare ögon
och händer.

Allt som händer är mycket bättre när ljuset
faller på. Mörkbrun mylla fuktig av smältvatten,
som får rötterna att frysa och grödan som väntar
på skördeår nästa år.

Ju längre hon ser över åkermarken desto djupare
blir blicken, som når bottenfästet det låga -
allt som är ursprung förändras aldrig.
Vissa saker går aldrig att ändra.

Här går hon försiktigt för att hon vet att varje
steg hon tar vädrar någonting mycket mer
och större än det som folk ser.

Bara för ett ögonblick går hon där för att röra på
kroppen. Tills tiden visar henne att det finns
någonting mer betydelsefullt att titta på annat än
naturens skördeår eller missväxtår, som har
förflyttats till städerna.

Hon hade gått vilse för att hon inte känner till markerna.
I de bruna fårorna blänker små sjöar.
Marken hon går på inte är hennes, däremot
får allmänheten promenera där utan att
väcka något större förtret. En präst bor i
ett av gårdshusen i närheten. Förra veckan
hade han talat med Linn om hans grannfru
Anna som hade hamnat i sjön.

>>Nej, hon verkade glad och inte suicid>>, sa prästen.
Han tyckte det var bekymmersamt med alla försvinnande.
Där stod han och smålog. Civilklädd i svart skjorta och
blåjeans.

>>Suicid? - Nej, det har hon heller aldrig varit>>,
menade Linn. Hon hade känt henne ett tag.
Inte tillräckligt för att veta. I lugnet finns alltid
motsatsen. Därför rör sig också livet mellan komedi
och tragedi. Det är så med människor.

>>Anna jobbade i en kiosk på Öland en gång i
tiden, när hon var en ung kvinna. Jag kommer ihåg,
att hon nämnde något om någon typ från en camping.
Han köpte allatid samma sak, hallonsnöre, en Magnum
(glassen alltså) och sjuka tidningar, porr du vet.
Han såg blek ut i ögonen, lite tovigt hår,
småkorpulent, kort i rocken. Han höll sig
också kort i tonen.