Från mörkrets hjärta

från det bultande alltets mitt:

ljus ur natten,

liv ur avskedets död

droppar ur evigheten,

ur brunnen utan botten

Du ser himlen växa

ur natten och dagen

du räknar planeterna

som vandrar i rad

på sin väg genom tiden,

genom skogen utan träd

längs galaxernas stigar

över ljusårens berg

Sju systrars vandring

sju bröders sällskap

och över horisontens valv

tänds facklorna

när de som föddes

ur en gammal stjärnas eld

dalar mot ett hav,

mot en jord

och blir till frön

i ett barns hand

Blir det de alltid varit,

blir livet ur döden

blir ljuset och gryningen

ur nattens tystnad

blir till det som barnet

planterar i fuktiga vikar

och du ser lotusblomman

spira ur det som är intet

och du känner de stora

planeternas många namn

och störst av dem alla

är Kärleken