Man kan inte döma andra som ondska dagligen och sedan tro att inte alla andra ser narcissismen i dig när du påstår allas lika värde samtidigt. Ett värde du menar för någon, men inte alla.

Du kommer aldrig kunna fylla varje spricka i de där gatorna jag har slitit blanka med ballerinaskor under en Malmösol som i minnet ligger tung över Bergsgatan. Du kommer inte att känna vinden som nästan mojnat under min vita volangklänning. Du kan inte förneka att vi älskat under den där solen, det går inte att ta bort.

Med ständigt motvind och dansande snöflingor som förirrat sig från Österlen. Fraktar jag en kropp som är utmattad och små märkliga frön från träd virvlar i luften i motsolen. Jag har sömnstreck som inte går ur precis som ränderna aldrig går ur vissa människor.

Jag tror att det blir så när någon krigar mot sig själv. Här finns inga små tennsoldater innanför skallbenet. Här finns en själ som inte orkar riktigt med en sömn som värker bakom ögonlocken. Mina fingertoppar smeker konturer av drömmar som inte verkar betyda för dig, vad de betyder för mig.

Du kommer aldrig kunna fylla med händer i en annan människa genom dränka allt i blod. Jag har misslyckats med att fylla slukhål utan botten i hela mitt liv.

Men gudarna ska veta att jag försökte. Jag försökte till något gick sönder.

Mitt hjärta brann upp under tiden vi långsamt pressades över axlarna av en sol som aldrig kommer att återvända. I mitt minne är allt som en bleknad version, men jag minns att våra ögon blixtrade. Allt hårt slipas med tid under någons händer.