Jag blir medveten. Vakenheten sprider sig segt genom min kropp. Påminner mig om verkligheten.
Utan att jag hinner reagera, slår du dig ner i min hjärna igen.
"Hej. Jaha, du är här igen", säger jag.
"Jag är alltid här, det vet du ju", svarar du.
Och det vet jag ju. Du lämnar mig aldrig ifred. Jag borde ju vara skitless på dig! Du stör jämt! Men som tungan på en trasig tand, söker jag mig i tanken till min värld med dig.
Men det finns något nytt... som jag är nyfiken på. Ord som skrivs. Tankar som byts. Det kittlar. Det nynnar svagt. Svaga toner från en besläktad själ. En sång i etern.
Du sjunger inte. Jag vet inte vad du gör. Strular till det, är vad du gör.