Havet brukade inte vara speciellt lockande för mig.
Det har det aldrig varit.
Hemska djur, hemska väsen, ingen liter vatten lik den andra.
Men just idag, just denna sekund såg jag det vackra i det blåa djupet.
Den havsblåa färgen blandat med grumligt djup skakades in i mina ögon.
Det gjorde ont. Riktigt ont. Men vattnets skönhet tog över mina tankar.
För första gången såg jag havet som en vacker plats
Även fast pappa stod & tryckte ner mig nedanför vattenytan.