Sanningen är brutal.
Det var med mig som med mina kisar. Vi riskerade att bli
påkörda, rentav överkörda, men kisen var redan gammal
och död. Ett fordon i cyberspace. Ett cybernetiskt fordon
med motorhuv.

>>Hur kändes det?>>
>>Hur det kändes? Måste jag svara?
Det kändes rent för j-- jag svär helst inte.>>
>>Kan du inte säga för jävligt?>>
>>Okej, det kändes för j---. Ännu värre var det med
läkaren. Var satt hans ögon? Gud så gemen jag är.
Hm...Han hade inga ögon, det skulle kunna vara en
rimlig förklaring...Ingen blick för det! Jag undrar lite
vad de tänkte med...>>

När man har sådana jobb krävs det uppmärksamhet
och slutledningsförmåga, så tycker jag.
Vad är det hon säger? Stämmer det?
Vad hände innan?
Vad hände dessförinnan, för en tid sedan? Vad händer nu?
Vilka personer var i hennes periferi?
Kände hon sig iakttagen?

Anafylaktiska chocker är allergiska reaktioner, men av vad?
Kavaliersdelikt.
Snuskord, äckliga attityder, svepande motorljud, hårda
stormar runt huvudet, om jag trillade i sjön?
Nej, det var ingen under sängen eller i garderoben.
Försök till stulen identitet och lite annat i
körsbärsträdgården.

Dessa vita blommor
Varken jag eller min far är fönsterputsare.
Inte heller låssmeder.
Han har författat en grammatik på tyska.
Det skulle jag också kunna göra.
Vi lever i alla fall!

Monolog
Sanningen är den att det var någon person i min omgivning
som försökte knäcka ner mig. Få mig att känna mig oälskad.
>>Se där.>>
Han ser på allt lidande med sadistisk nonchalans.
Ordet "niederschlagen" betyder just nedstämd på tyska.
Smärta i revbenstrakten utan att det syntes på röntgen.
Osynligt våld. Allt var så osynligt!

...Eva är skapad av Adams revben, står det i
Femte Mosebok...

Min logik är att det mycket väl skulle kunna handla
om en debil tillika fanatisk sektmedlem. Med all
förmodan en man. Denna förmodade man lyckades
som alla lömska gärningsmän med viss pedanteri.

Förresten en av hans vänner kör taxi. Han funderar själv
på att ta ett taxikörkort och jobba lite extra utöver sin tid
som bankir på Handelsbanken.
Ibland när ingen är på kontoret smiter han in
för att pusta ut från sina mardrömmar som han får
av gravarna på Östra. Kan inte döingarna hålla käften.
Han hade ofta haft en liten bandspelare med sig.
Tyst schlager så tyst så att ingen skulle
kunna höra att det var någon där på banken
om kvällen. Men en gång hade han glömt
bandspelaren. Oj, vilket fatalt misstag.

Sedan frågade han sig inte bara en gång utan två gånger
varför det inte finns någon sång om änglar, om äkta änglar.
Någon skulle väl kunna skriva om hans fru som hade det
så tufft i sina vardagsbestyr.

Ibland blev han så upphetsad av henne att han nästan
glömde hennes namn och kallad henne för jungfru Maria.
Han brukade tillbe henne, nästan att han blev patetisk.

>>Nej, Arne lille, jag heter inte jungfru Maria.
Jag heter Kristina.>>

>>Jag vet det Kristina, lilla, bli nu inte upprörd.
Jag bara fantiserar om dig, att du skulle få vara en
oskuldsfull ängel (för en gång skull), att du skulle
bli upphöjd till skyarna!>>