"Hur skulle det se ut?" så sa ofta min mamma när jag var liten.
Det var inte bara hon som sa så, många vuxna sa så där - det kunde vara en helt okänd.
"Hur skulle det se ut?"
De kunde betona olika. En del på "...skulle...", andra på "...det..."

Ja, hur skulle det sett ut? På olika sätt antar jag.

Det kunde ju handla om olika saker. Hur det skulle se ut om man inte klippte sig, inte tvättade sig, smet ifrån den ena eller andra uppgiften eller om man gjorde något elakt, något dumt.

För mig som barn var mycket av detta självklart. Om man inte klippte sig så blev man väl långhårig, tvättade man sig inte förblev man smutsig, uppgifter man inte gjorde blev antingen ogjorda eller också gjorde någon annan dem och var alla dumma och elaka så skulle världen bli tråkig att leva i.

Idag kan jag tänka att de vuxna menade någonting annat med frasen som de kastade ur sig, att de hade en annan agenda - de kanske inte ens visste om den, så hemlig var den.

"Hur skulle det se ut", om inte du blir som alla andra?

Så kan jag tänka att de menade.

"Hur skulle det se ut", om du stack ut åt fel håll - om ditt jag inte var som vi.

Jag vet att jag gör mycket som jag alltid sagt att jag inte skulle göra. Sånt som mina föräldrar gjorde som jag inte ville ta efter.

Jag tror att jag aldrig sagt: "Hur skulle det se ut", till mina barn.
Jag hoppas att jag aldrig säger det

För hur skulle det se ut om inte barnen blev som de skulle - om de inte fick vara de som de är menade att bli.