Ibland förbannar jag mina ord
skrivna i all väl mening
Planterade i kärleksjord
i hopp om en förening

Känner mig så irriterad
då känslorna tar över
Svek av kärlek inviterad
det sista jag behöver

Jag lockades av det söta
min längtan fann en fägring
Hon orden gick för att möta
var lika sann som en hägring

I år blir det ingen sommar
det råder redan själslig höst
Jag gömmer mig och somnar
i mörkret som ger tröst