Den sista gång jag såg dej
det var en vinterdag,
jag bara låg och slumrade ett tag.
Du öppnade för katten
som ville komma in,
du sa jag går och pratar med Katrin.
Men tiden gick, jag väntade
och kollade mobilen.
Men där fanns ingenting från dej,
och ingenstans fanns bilen.
Så därför, dagen efter,
jag cyklade till sta’n
och anmälde att du var helt försvunnen.

Men ingen ville tro mej,
det var första april,
jag sa följ med och titta om ni vill.
Man ingen kunde komma
dom hade inte tid,
jag gick till fiket som låg strax bredvid.
Där såg jag genom fönstret
att vår bil försvann runt kröken,
jag svalde kaffet och sprang ut
men såg väl knappast röken.
Då trampade jag hemåt
och ringde din mobil
men den var död och hoppet kändes ute.

Men efter några veckor
så ringde du till mej
och frågade om katten var okej.
Jag sa den går och jamar
och undrar liksom jag
varför du bara lämnade en dag.
Du skrattade så konstigt
men gav inte nå’n förklaring,
du sa vi kanske hörs igen,
sköt om dig lilla raring.
Så därför kan det kvitta,
vi har det riktigt fint,
Katrin och jag och lilla kissemissen.