Det är okej om jag går sönder
det är på ett sätt ändå det jag gör bäst
även om det känns förjävligt
är det som att det är där jag känner igen mig mest

Fastän jag skulle kunna vänja mig att vara utan
vore det rätt så skönt och behagligt ändå
om iallafall de närmst omkring mig
skulle ge sig på ett försök till att förstå

Men att tala som inför döva öron
det har aldrig riktigt varit min grej
att behålla all denna tunga verklighet inombords,
jag är rädd att det en dag kan ta kål på mig