Högt, högt upp i skyn, omgivna av en mäktig halo, kom de dragande. Likt fluglortar först bara i kikaren - sen utvecklade till ormvråkar, som efter en grandios flykt dök ner alldeles förbi oss här på Sundsdalen. De kom från söder och hade just korsat Skagerak på sin färd från det danska landet.
Äntligen märks det. Äntligen syns det. Äntligen känns det i hela kroppen.
Senvintern är över.
Trutarna är glada. Trutflyger, trutlåter i flock som trutar gör om våren och de har inte tid att bråka med vråkarna. Låter dem ostörda passera.
På marken, på bästa stället, skimrar det blått. Vi finner första sippan.