Han försökte lyfta sig själv i håret.
"Kom igen nu! Du kan ta dig upp själv egentligen. Jag bara hjälper dig lite".
Och med något lirkande och med bara viss upplevd hårdragarsmärta fick jag upp honom igen.
Vi kom på fötter.
Gick bort från kanten.
Och kunde båda andas friare.