How could I else than love you
when you are like my own other self
but many years more young and beautiful?
How could I else but love you
when the whole world goes against us
separating us by continents and seas
and keeping us by force away from love and pleasure
by the brutal means of labour and economy?
How could I anything but love you
when we are the same and have the same ideals,
when we share both the same conception
of true beauty, honesty and sensitivity?
How could I resist loving you
when I am man and you are woman?
It is all too obvious. We need each other.
The only problem is that we can’t have each other – yet.


Vad kan jag mer än älska dig
när du är som mitt andra jag
men många år mer ung och vacker?
Hur kan jag väl annat än blott älska dig
när hela världen går emot oss,
separerar oss med hav och kontinenter
och håller oss med våld från kärleken och nöjet
genom den brutala arbetsverkligheten och ekonomin?
Hur kunde jag väl annat än att älska dig
när vi är lika och har samma ideal
och delar samma skäliga koncept
av skönhet, ärlighet och känslighet?
Hur kunde jag väl motstå att jag älskar dig
när jag är man och du är kvinna?
Det är alltför tydligt. Vi behöver slätt varandra.
Det är bara ett problem: vi kan ej få varandra – ännu.