Nordanvind
smeker vita rosor
på min kind

Linden
fäller
sina allra sista blad
i harmonisk balans
med vinden
i en virvlande dans

Midvinternatten
så tyst
så mörk

alldeles isande kall

i rimfrosten
din närvarande frånvaro
lämnar kvar
av det som ännu kan bli

i det liv som är mitt
singlande fritt
i sitt fall

utan dig
som det är så ont om
här hos mig