Du stod som Modesty Blaise med isblå ögon, armen över tvättstället, basen dundrade mot det svarta tuggummifläckiga under platåskorna. Det är mest basen jag minns, din polare från Sei rev med rött hårsvall och konstiga vitsminkade halvmånar under ögonbrynen, artificiellt månsken, någon som sa att jag dansade mig för mager. Dundret av basen mellan käkarna.

Du höll min butterfly i guld mot det skumma glödlampeskenet från taket. Den gnistrade under elden och klumpen rann försiktigt nedför bladet. Blek av ilska stirrade jag in i din pantade holländska polares tomma, svarta ögon. Ni rökte direkt från kniven, precis som ni förstört alla mina färgade kulspetspennor med kristaller från insidan. Jag rörde aldrig mer den kniven. Jag satte mig i rummet bredvid, och du hade insekter innanför skinnet.

I väggen fanns en fladdrande filmkuliss. På golvet fanns något dolt i heltäckningsmattan. I handen fanns eld, tobak och aska. På huden fanns blacklight och ett tunt lager svett och tårar. På gatan fanns dansande röda prickar laser. Ibland dansande mot människors pannor.

I era ögon fanns sot och fall nedåt. I nakna drömmar fanns öknar, rullande vågor mot stränder, böljande röda tyg i vinden, ett tåg som monotont dunkade mot stålet.

Laserpricken mellan ögonen.