Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rummet

 

Krymper och golvet höjs
Hittar ingen logisk förklaring

Mina ben blir kortare och
armarna blir som ätpinnar

Måste använda en stege vid
toalettbesöken

När jag försöker spela gitarr
fastnar mitt huvud som ett
plektrum mellan strängarna

Hunden morrar åt mig och jag
tvingas gömma mig i en necessär
bland tandborstar och rakblad

Förminskad, förbisedd och med
förvrängt rumsseende


Fri vers (Fri form) av Viksten
Läst 284 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2018-05-04 20:55

Författaren Viksten gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share

  KattenKin VIP
Applåder! Älskar när du leker med känslan av förminskning så här. :)
2018-05-07

  Mfredrik VIP
Skönt skriven
2018-05-05

    ej medlem längre
Du visar med tydlighet och skicklighet hur lätt vi alla kan hamna i känslan att ha tappat vårt värde. Hoppas att vårsolen ska värma dina sinnen och få dig att må bra. Se, nu viftar din hund på svansen, han älskar nog sin husse!
2018-05-05

    ej medlem längre
Jag tycker om hur Du driver texten konsekvent från titel till sista raden. Texten påminner mig om hur jag ser på livet. Jag vill vara bara människa som det sandkorn jag faktiskt är och mindre som skall sluta som aska över havet.
2018-05-05

  alicja lappalainen VIP
det är kanske omgivningen som förändras och den ger dig intryck att du minskar i storleken
2018-05-04

  Marita Ohlquist VIP
Som i en mardröm!
Stark text om att förändras, förlora jaget som man är van vid, omgivningen blir annorlunda, oigenkännlig och hunden morrar!
2018-05-04

  Eva Langrath VIP
Litenheten och utsattheten klädd i en bisarr drömtext. Känner igen mardrömskänslan.
2018-05-04
  > Nästa text
< Föregående

Viksten
Viksten