stämningen är allt annat än munter det är melankoliskt
ansiktsuttrycken visar att någonting brustit
ser hur en ensam tår sipprar ut ur hans öga
om inte sjukdomen gör det så vet jag att blickar kan döda
kanske inte kan ta liv men förinta känslor inuti
både bra och dåliga på botten kanske det leder till alternativ
smärtan blir outhärdlig orkar inte må dåligt längre
när valet mellan missbruk eller självmord inte står sig längre
när viljan att inte såra sina nära gör att man hellre
gör ett ärligt försök att lägga av, trotsa helvetet
kanske ett frö mot friskhet har såtts vem vet de
det första kanske inte gror men det andra eller tredje
kanske blir steget mot ett ärligt liv och ett renare samvete
när depressionen lagt sig står man där på kanten och tittar ner
tänker tack för att ni finns min familj kommer alltid älska er
skulle aldrig över min döda någonsin svika er mer