Jag känner mig som en smutsig råtta i en labyrint utan utgång med musfällor i varje hörn.
Inslängd i något slags sjukt experiment som ska testa mina gränser och värdera min själ
Överallt hör jag alla dessa röster som sliter sönder mitt sinne med sina trötta skrik
De skriker:
”De mördar oss med bomber producerade av våra barn kedjade till vapenfabrikerna de mördar oss”
De skriker:
”De förslavar oss med bojor av konsumtion fattigdom och media som hjärntvättar oss de förslavar oss”
De skriker:
”De föraktar oss med sina järnhänder och budskap av otillräcklighet de föraktar oss”
De viskar:
”De är rädda för oss, för trots allt lever vi, fria eldfåglar med vingar av kärlek de är rädda för oss”