Det var kallt och jag var ensam, gåendes i det eviga vintermörkret som omslöt mig. Snöflingorna dansade i ring runt om mig, skymde min syn. Hypnotiskt. Även om fötterna tog mig framåt visste jag inte var jag var påväg. Kanske hade jag aldrig vetat.
Folk var som gift. Detta var något jag insett efter mycket övertänkande. Av alla till synes perfekta människor jag mött hade någonting förr eller senare fått dem att brista. Ibland undrar jag vad som kan skada en människa så svårt att hela hennes fasad faller sönder, klyvs isär och endast ligger kvar som ett ömsat skal . Vad var min bristningspunkt? Vad var min djupa hemlighet som om avslöjad skulle förstöra allt som vore jag? Man måste skydda sig själv, kan inte öppna upp för alla. Vem vet vad människor kan göra med varandras hemligheter. Det är som en drog- ju mer hemligheter vi innesitter, desto fler vill vi ha. En strävan efter det mystiska, att ha kontroll över någon annan. Till sist rinner bägaren över. En hemlighet. Två hemligheter. Tre hemligheter, och sen är det kört. De väller ut, tar sig in i varje vrå, varje persons medvetande. Du är plötsligt helt utan skydd. En fjäril utan vingar, en snigel utan skal. Ett litet slag och du är besegrad. Du är död. Borta. Vad som en gång fanns finns inte mer. Därför var det viktigt att passa sig. Männen i kostym har granater i slipsen. Små, små hemligheter som ligger begravda- imperfektioner. Vissa imperfektioner är normala. Något som alla har. Det kan vara att ha rynkor, att ha svårt att prata inför folk. Vad som helst. Men vissa imperfektioner är farliga. De som inte syns, som någon försöker dölja. Hen säger en sak, sedan en annan. Allt för att dölja sitt imperfekta inre.
Hade då jag ett sånt inre? Var jag rakt igenom god? Jag visste inte. Allt handlade så mycket om att hitta sig själv, vem man skulle vara, vad man ville bli. Jag visste inget om mig själv. Nittiotvå vintrar och fortfarande ingenting. Kanske hade det gått för snabbt. Kanske hade jag varit för långsam. Det fanns inga svar, bara blott en önskan. Önskan om att vara någon. Någon som inte var jag, men fortfarande ingen annan. Vem var det? Vem var jag?