att andas är tröttsamt
jag känner världens tyngd vila på mitt bröst medan jag andas in mina tankar, problem och ångest
andas ut all lycka
maran tittar mig djupt i ögonen, men jag ser bara mig själv speglas
jag är nog maran själv
blåste ut alla ljusen för att inte brinna inne men nu fryser jag ihjäl istället och jag vet inte vad som är värre
jag känner mig inte värdig
det jag försöker säga är att jag är värdelös
fan, jag kan inte ens skriva vad jag tänker
jag känner mig inlåst
som att mina tankar pratar ett okänt språk
känslorna skriker, men jag kan inte tyda dem