Vi startade i Holland i morse.

Vi blåste igenom Belgien som en vind.

Kom in i Frankrike.

Och var fortfarande vindar.

Dessa fina motorvägar utan dårar som i Tyskland.

Vår lunchbox från värdparet i Thorn var grym.

Satt som en Ferrarikeps mellan Amiens och Rouen.


Vi blåste 62 mil med bara två stopp.

Och jag längtade efter mitt Normandie,
en av mina Bucketlist kryss sedan liten grabb.

Längtade efter balkongen med havsutsikt,
ut över Engelska kanalen,
och få skriva lite,
och känna havet och tången i mina näsborrar.

Och få hedra de allierade på D-day stränderna.


Och när vi kommer fram och checkar in,
får vi ett rum mot baksidan.

Och trötta var vi.

Och då bröt jag ihop mentalt. (inte på riktigt givetvis.)

Allt jag längtat efter försvann på en tiondelssekund.

Och jag tänkte, vad Fan mer igen!


Visade sig bara vara ett missförstånd!


Så nu sitter jag 200 meter från stranden på balkongen.

På ett bra hotell.

På översta rummet.

Och ser hela Engelska kanalen,
och skymtar England.


Dricker vin och skriver.


Och är lycklig.