Varje blick rinner ut i den våta sanden

Hur mycket ansträngning som än ligger bakom

Precis som i ensamhället som stort

Genuin kontakt människor emellan

Bakom väggar av härdat stål och kassavalvsdörrar

Helt förutan täckning

Någon borde rita en teckning över eländet

Kanske jag

Kanske du

Ofrånkomligt är iallafall stupet vi alla barkar mot

Så varför inte lämna efter sig det lilla, lilla som ändå finns kvar bakom bröstet

Chanserna må vara oändliga

Men samtidigt så, så ouppnåeliga av skäl utanför sig själv såväl som innanför