Jag missar ofta målet.
Det borde ju vara en lätt uppgift att lägga an, hålla målet i korset och sedan bara krama avtrycket men så har vi ju påverkan ifrån annat. Vinden kan få en projektil att vika av, underlaget som bössan vilar mot kan vara för stumt, fuktighet i luft kan inverka, avståndet kan vara felbedömt - många saker kan gå fel.
Jag missar ofta målet.

Kanske är det så att missen ibland är mer värd än träffen. Kanske är det så att vi ibland missar målet men träffar rätt.
Kanske.
Det oplanerade blir ibland rätt men då det är omöjligt att upprepa så kanske träffen i sig blir värdefull men handlingen i stort meningslös då vi inte kan återskapa den.

Jag vet i år inte hur jag ska välja. I år verkar valen i valet vara lika illa alla.
Jag missar ofta målet - jag är rädd att vi alla missar målet, till och med de som träffar sitt uppsatta mål kommer att bomma tror jag.

I min stad har vi nazister på gatorna. Redan där har vi missat.
I mitt land delar människor länkar till sidor där vanligt folk misstror en hel vetenskapsarmées varningar om hur jorden förändras.
I mitt land är många nu mer så kränkta att de tycker att de kan skjuta någon.
I mitt land är många nu mer så kränkta att de väljer att inte lyssna på vad som sägs bakom den utrullade banderollen.
I mitt land är de kränkta så inskränkta att de inte kan se mer är sin egen spegelbild i telefonen de håller framför näsan.
I min värld är jag kränkt av att de är kränkta - av att de inte kunde se längre än så - och jag är rädd att även jag har slutat att försöka titta bakom kröken, på andra sidan kullen.

Jag missar ofta målet.
Jag kan bara hoppas att vi träffar rätt ändå.