Mitt sinne skapar labyrinter av funderingar som ingen utforskar.
Nystan av röda trådar som glöms bort i en flätad korg på en torgmarknad.

Jag är i glappet mellan två evigheter,
denna stund av liv jag fått till skänks av någon som jag inte förstår.

Krampaktigt håller jag mig fast, medans tiden viner förbi.
Rädd för att svepas bort och försvinna. Glömmas av och inget minnas.

Rädd för att ingen skall känna den värme som lågan i mig ger.
Rädd, för att ingen skall veta vem jag är.