Känner glasets innehåll bubbligt svalka, i majsolens sena strålar som viskar om en stundande värme, ingen av oss visste - snart skulle komma att sluka vårt avlånga land, om bara några dagar.
Skrattsalvor kastas glatt, över chipsskålar och årets första grillade middag har förvandlats till rester som inte får plats i överfullt mätta magar.

Är bland vänner, gamla och nya som berusat glittrar
till ljudet av historier större än livet när jag i ögonvrån ser
känner så väl igen dig och jag ler
när du sätter dig, om vi ska vara ärliga
kanske lite väl nära för två - efter så många år
nästintill främlingar
som inte är mer än bekanta, nu bredvid varandra.
Du lägger ditt namn inuti min hand, fast jag sedan länge vet vad du heter
och jag ger dig mitt, som du redan kan. Säger

"hej, kul att ses igen
inte sett dig sen..."

"1998 är det va?"

och allt annat försvinner, det enda som existerar
bland betongbostäder med färgglada balkonger, två personer som trollbundet samtalar - du och jag vid bordet.

Utomhus blev till inomhus, timmar totalt borttappade
bland gitarrers smekta strängar som förföriskt klingar till
och nu, det är nu mitt hjärta förlorar
det där jävla munspelet mot dina läppar
medan du lugnt och avslappnat lutar ditt huvud, varmt ovan min axel
vet inte vart dina ben börjar och mina slutar, totalt sammanflätade
i vår gemensamma väns mittinattensoffa och jag sjunger
till dina toner som fyller förortsdjungeln
vi båda kan så väl, utan och innan.

Otroligt, hur år inte spelar någon roll
när kroppar möts för andra gången

och strax innan gryning
bland skålade skålar och ekande skratt frågar du
när jag står vid dörren
om du får följa med, hålla mig sällskap genom parken
den som varit en plats
för våra tonårsdagar att hänga, storslaget drömma i
fast aldrig samtidigt.

Tankar blev ord, ord blir till kyssar.

Vi klär av varandra, för första gången
kanske till och med fnittrar orden, upprepar
om och om igen

"vad håller vi på med egentligen"

men ler - för stort för att vilja
kan inte sluta.



Nu skriver jag dikter på Poeter
som du inte ens kan läsa
Så oväntat
att just du och jag, efter 20 år skulle hamna
i varandras armar.