Det tycks viktigt att lyckas prestera, sätta upp mål, spara, tänka långsiktigt och vara på gränsen till snål. Sedan fira sina materiella erövringar med en skål.

Det som verkligen är viktigt hamnar i skymundan, den inre lyckan negligeras. Pengar är makt och ett trasigt inre kan med pengar repareras. Eller? Är det verkligen så, om du verkligen tänker till? Ja, jag fattar att det inte är något man direkt vill. Det är jobbigt att möta sig själv, sitt inre jag. Vad händer om det visar sig att man är svag? En skrämmande tanke som många inte tål, då är det lättare att dränka känslorna i alkohol. Ett lina koks kanske löser tillfälliga problem, men när den artificiella lyckan fösvinner ur ert system, då måste ni kompensera ytterligare för alla era men.

För sann lycka går inte att konstruera och en själslig tomhet inte med ytliga ting kamouflera. Sanningen är att vägen är lång och tuff, allt löser sig knappast på en minut, men jag lovar att efter den inre kampen kommer det vara värt det tillslut.