Å stå stadigt ni furor
Och verk utom järn
Bortom flit slit och knogar
Mot regn må stå spjärn

I min urskog
Min gravsten
Jag ensam slått opp
Likt mitt hem utan ungmö
Den skygg vid min kropp

Ock dess knutar
Av björkved
Vid strån halm och sopp
Vid vindar de gråter
Om frälsarens hopp

Invid brasan
Det knastrar
I tystnadens ve
om en hand mjuk att hålla
Och mot någon att le