Det blir lite uppståndelse
vid kanalen
när svanarna lyfter.

Visst, ja.
De kan ju också flyga!

Men de flyger tungt
och med rosslande läten,
inte alls lika obesvärat
som de gled på vattnet nyss,

där de gled,
som om de flög!

Jag skulle också kunna flyga.

Om jag ville skulle jag kunna ta sikte
på höga poetiska himlar,
och ge mig av,

utan att prata mer om så banala saker som svanar.

Men precis som svanarna
gör jag mig nog bäst härnere

där jag glider fram på ytan,
och håller utkik efter brödbitar och sandmask.