Tystnaden är bara att älska...
Om man inte har småbarn
som våra vänner...
Hos dem var det FÖR tyst...
De skrek till, vad GÖR lillen...
Jo då han satt i ett hörn bakom
en hög stol, bara skosulorna
syntes av honom...

Knäpptyst!

De tittade in bakom stolen och fann då
en kolsvart grabb från topp till tå...
Fingrarna jobbade frenetiskt med
att få upp all skokräm ur en burk...

Det sista som fanns kvar hann han
precis kleta in på sina kinder när
deras blickar möttes, han log
glatt som den bästa solstråle...

De tog ifrån honom burken, han
protesterade inte, han hade ju
fått ut allt...

De lyfte upp honom framför spegeln,
när han mötte sina ögon i spegel-
bilden skrek han rakt ut,
som en galning...

Då började grannarna ringa och
knacka på deras dörr ja t o m
bulta på den och skrika:
- Tänker ni ta livet
av pojken? Är ni inte
riktigt kloka?

De öppnade dörren, höll upp pojken
framför grannarna men då skrek de:
-Det är ju ni som inte är
riktigt kloka... Va´håller ni på med....