Det är midnattstid
Sitter ensam
och önskar mig sinnesfrid
men också någon
att få vakna bredvid
Telefonen ringer
alldeles perfekt i tiden
och stör välkommet
den innehållslösa
bristen på den länge
eftersökta alltför frånvarande
sinnesfriden
- Åh vad glad jag är att du svarade ...
Din röst känns bekant
men får tänka till för att minnas
vem du är
- Trevligt att få höra din röst igen också, min vän
Det var verkligen inte igår
- det är ju alldeles för länge sen ...
Vad förskaffar mig den äran att få
höra din ljuva stämma?
- Tänkte på dig och vill bara ringa
och få prata lite grann med dig.
Har saknat din röst ...
Du vet ju hur mycket
jag tycker om den ...
Jo det vet jag
- det är fler som tycker om den ...
tänker jag tyst för mig själv
men säger
- Har ett svagt minne av det ...
Du fortsätter ...
- Har varit ute på en alldeles
underbar middag ikväll.
Blev hämtad och hemskjutsad
med osedvanligt lyxig klass och stil
av en synnerligen
välkänd och populär profil!
Andningspaus hör jag i luren
och jag funderar allvarligt på
att avsluta samtalet
Men vadå?
Vore att stuka min stolthet
att visa mig minst sagt sårad
och lägga på ...
- Så är det någonting seriöst på gång?
frågar jag dig tillsynes oberörd
- Du skulle bara veta vem han är
nog ett kap som jag vill beteckna
som min allra största bedrift!
Ny konstpaus innan du fortsätter
- Han är numera regissör i Paris
och har medverkat i otalet storfilmer som
liksom honom själv fått jättestora pris ...
Hans familj har storföretag över hela Europa
och är stenrika med lägenheter och strandhus
lite överallt i världen.
- Oj det låter verkligen som
om det vore ett kap för dig ...
Men du får faktiskt förlåta mig
att jag frågar
Varför ringer du då nu mig?
Jag tystnar
och inväntar nyfiket ditt svar
Ett svar jag visserligen
redan gissat mig till
- Jag hittade en vigselring
i hans kavajficka
och när jag frågade så visade det sig
att han förstås redan är lyckligt gift ...
Hör en tyst snyftning undslippa dig
- Men återigen, vännen min,
varför ringer du just mig nu?
- Saknar dig jättemycket
och tänkte att få höra din röst
skulle skänka mig lite tröst ...
Sen tänkte jag att kanske, kanske
du har någonting nytt på gång
och äntligen är på väg tillbaka igen ...
Ja, att allt kring dig
ska bli som vanligt igen
så som det var den gången
när vi lärde känna varandra
Du tystnar
och jag hör hur du förväntansfullt
tillika hoppfullt inväntar ett svar från mig
- Vad förändrar det i vår relation?
Min fråga är rätt krass
och låter nog lite vass ...
- Men Peter,
du vet ju vad jag känner för dig
Bara det att det liv jag levt och lever
inte har matchat dig
så som dit liv varit under senare år.
Förstår om du är besviken på mig
men kommer du inte ihåg hur underbart
det var när du älskade med mig?
Hoppades inom hela mig att tillvaron
förändrats till det positiva igen för dig ...
Ja, så att du
kunde bli tillsammans med mig ...
Ny konstpaus från dig
Själv sitter jag bara
fullständigt mållös ...
- Är du kvar?
Du är den finaste man jag träffat i mitt liv
och den som jag alltid önskat
att få vakna bredvid ...
Snälla, söta du
... säg att du är tillbaka igen
eller åtminstone att du är på väg tillbaka ...
Är tyst ännu en liten stund
Hela mitt känsloregister
har liksom gått på grund
- Uppriktigt sagt
... säg att jag nu skulle vara tillbaka
och att mitt liv är på
eller på väg mot samma nivå
som då när vi lärde känna varandra
en gång i tiden ...
Tror du verkligen
att du skulle vara välkommen
tillbaka igen om så vore fallet?
Jag gör en konstpaus
medvetet för att samla mig
- Men jag älskar ju dig
och har alltid älskat dig ...
och jag vet att du också
älskade mig då
Det kändes i alla fall så
när vi älskade med varandra ...
Din vädjan låter uppriktig,
innerlig och äkta i varje stavelse ...
- Men min en gång älskade vän,
det var väldigt, väldigt länge sen ...
Och inom dig vet jag att du vet
att någon som inte finns
när jag verkligen behöver
och ingenting har kvar
Inte någonsin är väkommen tillbaka
när jag väl min rättmätiga plats
i tillvaron återtar!
Nu har jag den där sakliga,
varma men opersonliga rösten
som jag brukar få när jag är
på väg att be någon
att så långt åt helvete
det bara är möjligt sin väg gå ...
- Men vi kan väl träffas
och äta en bit mat i alla fall
så kan vi se om det finns någonting
som du fortfarande känner?
Nu är din vädjande ton på gränsen
till löjeväckande för mig
med tanke på hur avvisanden nonchalant
din röst skulle vara
om du vetat hur totalt kraschat
mitt liv ännu är och har varit
under flera år ...
Men nu vet du ännu inte det
och jag är precis på väg
att krossa din stolthet
och samtidigt läka dina sår
med plåster i form av
en uppdatering av hur mitt liv går ...
- Mitt svar är Nej
och allt jag kan säga till dig är
att jag hoppas att livet blir bra
och lyckligt någon gång för dig.
Som tröst kan jag informera dig om
att det är ännu tämligen kört för mig
vad avser de områden som är av intresse för dig ...
Har haft cancer och överlevt mot alla odds!
Med beskedet om att jag är frisk i juni förra året
har jag lovat mig själv
att vara synnerligen noga och inte
kompromissa med kärleken igen.
Jag längtar efter den som är ämnad för mig
mer än du kan ana, vännen min.
Men den jag söker
är en kvinna som är allting
som inte är du!
Känner inte minsta dåligt samvete
för hur krass min ton låter
Ty, som du sårade mig med ditt samtal nu
är det inte utan
att min själ stilla tyst inom gråter
Nej, du tillhör den kategori med
relationsmissbrukare som jag
helt enkelt inte kan ha överseende med
eller någonsin förlåter ...
- Oj, då
... visste inte att du haft cancer ...
Det låter ju riktigt otäckt,
men skönt att du är frisk igen ...
Men ok, förstår läget
men vi får väl höras när du har det
lite bättre igen?
Din röst låter vilsen och lite bortkommen
i den uppkomna situationen
men jag väljer att lugnt och utan känslostormar
avsluta konversationen
- Absolut, vi får höras när saker och ting
har förändrats till det bättre igen
men i sanning får jag nog bekänna för dig
att du bör söka dig en annan vän än mig!
Jag lägger på luren
utan att invänta ditt svar!
Du ringer inte tillbaka ...
_______________________________________
Tillkommen och publicerad här tidigare i februari 2012