Man tar livet av sig nu. Överallt, ofta - på olika sätt. Kanske är det mörkret. Det brukar vara mer nu men i år är det väldigt mycket mer. Man tar livet av sig nu.

Förtvivlan stannar inte. Den ser inte rödljus, inte stoppskyltar. Förtvivlan har oftast bara ett mål- att fortplanta sig. I hålen som självmorden lämnar frodas den.

Ibland är det tomt där den döde finns. Ibland är det tomt så långt du kan se. Ibland är tomrummet fyllt av folk. Folk som tömts på allt utom sorg.

Förtvivlan gråter inte, den snyftar inte, den klagar inte. Förtvivlan skriker ett ljudlöst skrik rakt ut i ingenting, till ingen nytta, ingen förstår vad de inte hör.

Man tar livet av sig nu. Överallt, ofta. I mörkret som rullas ut blir ögon blanka. Man vet att ljuset kommer men det är långt borta än.