När beskedet kom,
förstod jag ingenting
Jag fortsatte vägen fram
I min vardagliga lunk

Tryckte ut de krälande ormarna
Armerade min innersta kärna
För att behålla bilden av mig själv
I det som redan varit

Med du tog dig in
I mina känslor av betong
Sipprade in genom små sprickor
Och frätte sönder allt däri

Jag föll sönder
Till flagor av mitt gamla jag
I en känslofontän
Av små, små sorgeloppor