Dom säger att tiden läker alla sår.
Men varför gör inte mina det, då?

När det där samtalet som
sabbat min sömn och pajat hela
min glöd äntligen kommer,
är inte beskedet vad jag väntade mig.
Chocken breder ut sig och orden
ekar i mina öron
Jag vet inte vad jag ska säga
för att det ska låta bra.
Gråten är det mest kraftfulla i mig.
Det finns ingen hejd.
Tårarna forsas likt en översvämmad flod
Du är en av mina ögonstenar, mamma.
Inget mer får hända dig nu

Jag blir den där lilla flickan igen.
Hon som fick växa upp alldeles för tidigt.
Den där flickan som besökte sin mamma på sjukhuset
Vecka in och vecka ut
Hon som vaggades till sömns av mardrömmarna
Varenda natt
Den där flickans ögonsten var redan då mamman
Kvinnan som kämpade och aldrig
gav upp

Tårarna kan inte sluta rinna. Även fast hon
försöker göra som hon en gång blev tillsagd
Att hålla igen. Och visa sig stark.
Att vara en duktig flicka.